Det är så himla upp och ner. Varit på en high hela veckan och varit liksom PRODUKTIV och känt mig bra. Och så nu - pannkaka. Men det är väl okej? När man inte har någon hemmarutin så är det väl såhär det blir. Plus den utlovade uppföljningsintervjun har inte hört av sig? Alltså, okej det var skitskumt på impromptuintervjun igår, men ändå. Det infinner sig någon oerhörd tröttma när folk liksom inte kan bemöda sig att ta två minuter och skicka ett mail.

Men det är väl bara att vänja sig. Det är iaf helg nu och jag har vin och det drös precis in lönepengar på kontot (mina? bah!) och jag har tvättat, vikt tvätt, städat badrummet och bytt lakan. Så ikväll blir det iallafall att sova i grädde. Älskar lakans-grädde (dvs nya lakan). Det bästa.

alltså, jag får inget gjort om dagarna. vissa dagar känns det som om allt svajar och jag liksom inte har någon grund att stå på. det är inte nattsvart och det är inte ett stort hål under, det bara svajar lite. men det gungar för mycket för att jag ska känna mig trygg, på jorden, på plats, på väg. jag saknar liksom riktning och mål. jag trodde det skulle bli bättre, men det känns som om det varje vecka bara slipprar lite mer. gör mindre och mindre, har mindre och mindre ork lust vilja att göra något.

jag känner inte igen mig själv och vet inte hur jag kommer ur det. snälla bullen, vad ska jag göra?

Jag kallar honom för Mr Lime. Ja, jag har ungefär noll inspiration för ngt just nu.

Vilken jävla skitdag. Inte för att något speciellt hände, men jag vet inte. Kanske lite livskris ändå? Lite trettioårskris? Fan vet jag. Känner mig vilsen och utan riktning. Har gjort cirka ingenting idag. Plockat lite, illustrerat lite (en räv), ätit mat som P tog med sig hem, legat i sängen och frusit.

Den här dagen kan få ta slut nu. Fast forward till imorgon, tack. Då återgår vi till det vanliga.

alltså, livet.

det bara viner förbi, jag hinner inte med och känner lite att jag fastnat någonstans en bit bakom.

Åh, tröttman. Det är allt jag säger.

Hej.