Fyi: är arbetslös om 3 mån

Så sjukt jävla galet otroligt underbart, skönt, himmelskt osv.

Alltså, det är typ (typ) klart nu. Det finns ngt nytt som väntar i höst. Så himla galet ändå, bara så att ni vet. Nervös o pepp o lite ångest över att lämna chefen i sticket. Men ändå: så. himla. rätt.

Jag vill inte vara såhär. Jag vill vill vill inte. Lista på saker jag heller inte vill:

• Gå till jobbet
• Jobba med allt jag gör
• Åka på kundmöten
• Vara på kontoret
• Ha så himla många deadlines

Jag anar en trend här. 

Jag hatar det här jävla skitlandet. Over and out.

5 april

Middag med fina vänner, sång o små meddelanden på jobbet, litet hästljus i crème brûléen o roligt internskämtstischa.

Nu: piffa för lunch på stranden med sand mellan tårna och säga hejdå till ännu en fin fin vän. Ont i hjärtat.

Vaknar och somnar. Somnar och vaknar.

Och klockan kryper fram från 05.00 och jag är helt sömngroggy varje gång jag vaknar och tror att nu,  nu har jag missat det. Det har jag inte. Det är fortfarande fyrtiofem minuter kvar och jag vill liksom inte riktigt inse, inte riktigt fatta att det bara är fyrtiofem minuter kvar av hennes liv. Bara sådär. Och vi får inte ens vara med (även om jag inte hade klarat det iallafall). Att säga hejdå på Skype känns ju sådär. Äh, det mesta känns sådär.

Fyrtiofem minuter på mig att göra det fint här. Sen tyst minut. Hejdå lilla katten, kommer sakna dig så himla, himla mycket.