Utan fläkt.

Det borde vara torrperiod nu inget regn alls, men ändå öser det ner ute, gjorde det igårkväll igårnatt också. Ikväll åskar det dock inte. Jag borde sova men är fortfarande uppe i varv har jobbat länge, jobbat lite extra, jobbat med vanliga jobbet igen. Nacksmärtan bränner men inte så farligt borde sova snart men liksom orka.

På plussidan: när det regnar är det svalt inne. Har inte ens fläkten igång. Det ni, det är lite galet.

bästa sättet att avsluta arbetsveckan:

Få löneförhöjning och flytta upp lite i the pecking chain. För tredje gången i år. Jag är nog inte så himla dum att ha som anställd ändå.

två dagar upp och en ner ner ner

Ska det verkligen behöva vara såhär jobbigt? Det är smatter idag, men inte mitt. Och verkligen inget krafs krafs.

Jag saknar krafset. Jag sakner orken och peppen och livfet liksom. Vad har jag istället? Folk som inte fattar instruktioner och designers med noll kreativitet.

Dör snart. Vill bli kremerad osv.

Full fart och sol hela dagen. Iaf en stund.

Förra veckan var kort och gott en orgie i självömkan. Jag börjar tröttna på att hela tiden vara trött på allt. Okej att det är lite jobbigt att bara ha ytliga vänner och ett jobb som är skitjobbigt i perioder och kollegor som liksom inte... levererar. Men just nu har det passerat. Just nu ser jag sol o blå himmel (nej ser inte egentligen, de envisas ju med att dra för gardinerna för fönstrena här) och känner lugn och skratt i själen. Åtgärdsplan för nästa gång är följande:

• Få föräldrabesök så man får ursäkt att boka lyxboende över långhelg och kirra en extra alldeles gratis halvdag ledig. 
• Effektivitet!
• Öl och indiskt

Okej, det var tydligen allt som krävs. Enda som jobbar emot mig nu är kollegan som liksom nynna "mhmhmh but expecting the worst mhm mhm drop the bomb or not". Gissa låten. 

Idag ÄR jag effektivitet

Min ljudmatta idag (förutom Kanye på högsta volym i hörlurar) är följande:

smatter smatter (effektivt tangentbordsljud)
krafs krafs (effektiv checka-av-sak-att-göra-på-todo-listan-med bläckpenna)
smatter smatter (same as above)
krafs krafs
osv i all oändlighet.

paus ibland för att lägga till ngt nytt på listan, sen åter till


smatter smatter
krafs krafs

Känner mig mycket nöjd med mig själv. Har dessutom hunnit med att läsa ALLA intressanta bloggar i min Reader. Seriöst, jag är spegelbilden av effektivitet idag (och igår!).

Nog nu, ska återgå till


smatter smatter (same as above)
krafs krafs

It's an itch i need to scratch.

Fy fudge vad det kliar på ryggen. Note to self: Sluta bränna dig så du slutar flaga så det slutar klia.

Slut på meddelande.

1:00:46

Idag är jag nöjd. Mkt mkt nöjd till o med. Bror sprang Hässelbyloppet igår på den hyfsat duktiga tiden 1:00:46 vilket själfallet är hedervärt osv. Själv sprang man ju på 59:39 för några år sedan. Vilket innebär att jag (iofs när det begav sig men det skiter vi i nu okej?) var snabbare än min bror med världens-längsta-ben som går typ lika snabbt som jag springer. Förstår ni min nöjdhet i det, va?

Nu: försöka fokusera o jobba sig lite. Wish me luck.

19:58

Okynnesäter Cadbury Dairy Milk Caramel. Lyssnar på Bon Iver. Slösurfar, läser bloggar, kollar boende för helgutflykter när mami och papi kommer hit om ett par veckor (första helgen aylo's bay har vi nog bestämt idag). Kollar baddräktsstorlekar och försöker lista ut om de kommer hinna plocka upp en o ta med ner. Fryser. Jag borde ta tag i saker, fixa o sådär. Men orkar liksom inte ta tag i något. Istället siter jag bara här. Aja. Det kanske är såhär söndagar ska kännas.

- - - - - - - - -

Räknade just grovt på hur många söndagar jag levt genom liksom: typ 1482. Fattar ni hur sjukt många söndagar det är? Hur många som helst nästan. Fast ändå inte, det är ju ändå 1482.

11:57

Piffad med schmink, örhängen o allt det där. Kläder också, glöm inte kläder! Om ungefär två minuter ska jag gå härifrån och åka iväg o dricka caipirinhas (hoppas jag, annars har vi lagt 30 cedis på att vara fina fina människor som hjälper barn osv, o det är ju inte illa pinkat heller) och lyssna på peters band som ska spela 20 nya låtar de inte repat. Plus att sångaren fortfarande inte kan sjunga rent. Lovely osv. Eller nåt.

Ses igen ikväll. Eller imorrn. Vi får se hur länge festen håller på och om vi hinner till hiphopischkonserten ikväll.

Fest here I come!

Tjurmotivering

Bara så ni vet är det fullkomligt acceptabelt att vara tjurig när klockan är alldeles-för-tidigt en lördagsmorgon. Nu har jag vagt ont i halsen och funderar på att göra frukost. Sen måste man fixa sig. Åh vad jobbigt. Men kl 12-ish är det ngn slags brasiliansk dags-fest där jag ska dricka caipirinhas. Mmmm, caipirinhas, gott. Kan man dricka det till frukost?

Nu vaknade P. Han vill ha uppmärksamhet och frågar massa saker, säger Hallå, Hallå, HALLÅ, kastar lite grejer och ligger o spänner sina skinkor. Det är kanske dags att svara på tilltal nu. Erå.

Klockan sju, en lördagsmorgon.

Kan någon förklara för mig varför jag inte stängde av alarmet som går igång 07.00 på lördagsmornar när jag hade cirka noll (0) intentioner att åka iväg till gymmet vid 8? Nu sitter jag här klarvaken och försöker klura ut hur vi kan bo på det där jävla strandstället när föräldrarna är här. Tror dålig-kommunikations-vibbarna etsar sig fast i folk som varit här för länge, till exempel hos hon jag mejlar med på strandstället. Jag frågar tydlig fråga och får tillbaka samma lista som i förra mailet. Man ba o_0. Jag ville ju ha REKOMMENDATIONER inte din oförståeliga lista IGEN?! Orka. Nu mailat igen. Opepp på svar men ändå så sjukt pepp på att få åka dit. Vill bara ha ett klart svar så vi kan ge dem PENGAR och boka. Ska det vara så himla svårt?

vi kan ju inte vara negativa, det är ju fredag!

Hemma nu. Lite vin kanske?

Diss-fredag

Just nu är jag galet trött/less/irro osv på:

• Alla som gnolar falskt på jobbet. Jag skämtar inte om jag säger att det här är vad jag hör på jobbet ca 2 timmar minst varje dag. Försök koncentrera er med den ljudbakgrunden.
• Kollegan som sitter bredvid mig och inte ser (efter att vi suttit bredvid varandra i minst 5 månader) att jag har hörlurar i ibland och fortsätter prata och prata med mig och fattar inte varför jag inte svarar. Tills hon börjar slå mig på överarmen. 
• Andra kollegan som när han vill något kommer liksom och tar tag i mig och draaaar mig till hans plats. Personal space, kanske? 
• Kunder som får mig att hata hela mänskligheten
• Prospekts som pratar och pratar och pratar och pratar och liksom inte har NÅT vettigt att säga, men bara sitter där och BLA BLABLA BLA BLA *lutar sig tillbaka och gnuggar sig på mansmagen och generellt gillar att höra sin egen röst*

Har för övrigt precis launchat en sajt. Till fugging jävla slut. Den är skitful men vi har inte gjort designen så jag tar inte åt mig. Nu sitter jag vid skrivbordet och dricker Smirnoff Ice. Det väger upp lite iaf. 

Revenge of the myggor.

Det är fortfarande oklart vem som drog bort myggnätet från ett av fönstrena i rummet där matbordet är. Det kan både göras inifrån och utifrån. Det har hänt en gång förut på samma fönster. Just nu ligger misstanken inte hos butlern men städerskan (min teori: hon tvättade fönstret. oklart dock varför fönstret också var öppet). Hursomhelst: Det är ungefär hundra miljarder mygg härinne nu. Eller okej, kanske inte hundra miljarder men väl hundra. Fattar ni vilket projekt det är att jaga och handsmälla 100 mygg? Eller hur många myggbett man får om man INTE gör det.

Mvh
*gnällig_och_opepp_myggjagartjej_83*

Edit - - - - - - - - - - - - - -
Nu dödade jag en mygga. Den låg och spretade med benen på insidan av mitt finger. Fräscht.

hongri v 12976.09

Är jag alltid hungrig kan man fråga sig. Rätt svar är: ungefär ja. Skitjobbigt är det, särskilt när P (absolut inte jag!) glömt maten hemma. Och så ska jag försöka att INTE vara tjurig när han säger det. Är ju skittjurig.  Helvidde.

chipsmackan: uppföljning 4 timmar senare

Jag har varit på väg att somna sen ungefär 1 timme efter pommesmackan intogs.. Komplett galet trött och noll ork i kröppa för någonting alls. Så nu sitter jag här mest och stirrar in i väggen och undrar hur jag ska kunna leka projektledare och härja runt här. Det går sådär. Tur att dagen är slut snart och jag får åka hem och sova. Hur tidigt är det egentligen okej att somna? 19.30, va?

Chipsmackan: utvärderingen

Det smakade ungefär som en macka med pommes på. Och lite ketchup. Och lite Coleslaw. Ungefär som något Fredrik Backman skulle tycka fungera bra som ett för-för-förätarmål. Eller kanske bara som en snitt.

Vi tar det även i punktform:

Bra grejer:

• Billig
• Alltså, pommes är ju gott, alltid gott!
• Ketchup också

Dåliga grejer: 

• Inget salt. 
• Allt smakade ungefär likadant
• Lite torrt bröd

Poäng: 2/5. Ledset men överkomligt.

Det där om att välja ny lunch.

Jag är hongri och tänkte gå utanför min vanliga bekvämlighetscirkel idag. Dvs beställa ngt helt NYTT till lunch. Har därför beställt en "chips sandwich". Är otroligt pepp på att se vad det är, egentligen. Jag menar vad kan gå fel när man blandar pommes och en macka? Återkommer med betyg.

du sa krabba jag sa spindel.

Kvällens stora grej har för övrigt varit att jag vågat sitta i soffan igen. Det tog i runda slängar 5 dagar sen den där krabbspindeln kröp fram från under ena soffdelen. Nu är jag här igen. Jag är iofs helt spattig och kollar överallt och "säkrar" (vilket innebär kollar bakom, under, bredvid osv så att inget kan smyga upp på en). E var här och åt middag och förbättrade situationen än bättre med sitt "äh, de där är överallt, de kryper säkert på dig när du sover, de gör ingen illa". 0_o Alltså, det är ju inte om de gör mig illa som är hela grejen, det är ju mer det här med att de är så fruktansvärt, fruktansvärt, FRUKTANSVÄRT äckliga. De är de enda som får mig att vilja att flytta tillbaka hem till sverige just nu.

Hollandaisesås eller Hollandaiseboll.

Jag hörde att svennarna vann. Mot Holland. Alltså, det är ju helt sjukt men ändå vilken besvikelse. Holland är ju liksom mitt backup-lag just för att de alltid alltid är bättre än Sverige (förutom sommaren 94, men det var ju mer som en annan dimension). Vad händer nu? Vilka ska jag hålla på när allt skiter för oss i EM? Panik osv. Eller inte, kan ju inte se matcherna härifrån iallafall. Inte kan man hitta hollandaisesås här heller.

Skör bugg, inget annat.

P säger att jag kommer få skörbjugg för jag bara äter samma sak hela tiden. Det är väl knappast mitt fel att Falafelmacka är den perfekta lunchen (när man har typ att välja mellan det och veggolasagne som består av mer ost än ngt annat eller skitspicy mat jag inte kan äta) och paneer tikka masala är den ideala maten från vårt andra kök (dvs indiern som ligger på samma gata som oss). Alltså, det är ju gött? Så länge jag tycker det är gött finns väl ingen risk för skörbjugg?

Men vad var det JAG sa? (facit: jag fryser i skuggan!)

Det spänner på ryggen och liksom drar. Det här med att bränna sig är kanske inte så smart ändå, även om jag vidhåller det hela tiden för att jag blir helt vansinnig av Ps "vad var det jag sa". Jag frös ju i skuggen, är inte det anledning nog?! Man tror ju att man nångång när man passerat år 10, 15 eller åtminstone 25 att man ska växa upp och liksom inte gå igång på sådana saker, men icke. Här står jag och blir precis lika tre-åring-och-har-gjort-fel-fast-jag-vetat-men-vill-inte-att-någon-ska-berätta-det-för-mig-och-liksom-mula-in-skiten som då. Kanske händer det när jag passerar 30. Återkommer med en rapport om 1,5 år.

Och min nacke gör ont.

Flygplanen dånar över oss och jag får pausa för jag hör inte vad de säger i greys anatomy. Min nacke gör ont. Vi hittade en liten liten liten ödla i sovrummet, men den sprang in under sängen. Jag vågar fortfarande inte närma mig soffan efter att ha sett en krabb-liknande spindel springa fram från under den för några dagar sedan. Vi åt choklad till middag och jag misstänker en släng av PMS. Funderar på att göra en äggmacka. Eller fortsätta titta på Greys, flygplanet har åkt förbi och jag hör igen. saknar sanden.

stina vs kunder, 0 - 1

Alltså den där känslan när någon lilla-gumman-tilltalar en i mejlform fast man vet att man gjort rätt. När de skriver "inte vårt problem" fast det är just precis det, deras problem. När de antar att man ska fatta fast de aldrig sagt något, hintat något, mailat något, dokumenterat något, men att de ÄNDÅ tycker att det är ens eget fel för att "ni inte förstått".
Den känslan ni vet. Den är inte så himla bra att börja en vecka med.

Ibland är det så svårt att inte bli melodramatisk.

Läser bloggar och plötsligt bara slår det mot mig: ensamheten. Alltså inte ensam, jag har ju P och allt är väl och så (även om jag tjurar på att han tjurar på att jag prata skånska i bilen imorse. Han börjar fysiskt må illa när jag pratar skånska. Jag som ÄLSKAR att prata skånska.), men liksom mina vänner. Mina finaste, finaste vänner som jag liksom kan ringa närsom och prata om allt. De är inte här. Och jag vet att vi inte pratar ofta nog, men att det gör inget när jag är hemma, saker är som vanligt ändå, men just nu kniper det lite extra. Just nu när det känns som om allt inuti är helt kaos och inget riktigt stämmer och jag inte riktigt vet vad jag vill och de är inte här. Jag kan inte prata med dem. Jag kan inte åka bort en hem och sitta och älta och prata om allt, allt, allt och liksom känna att det spelar ingen roll, det kommer bli bra ändå, tillsammans så rer det sig. 

Det går över, men just nu så saknar jag dem så himla, himla mycket. Tur att det är jul snart. Tur att vi åker till Sverige och jag får kramas och äta middag och prata sönder mig. Otur bara att jag inte får ta med mig dem ner igen. 

I just want to axe ju

Det tar ungefär tre månader innan man vänjer sig vid att folk säger "axe" istället för "ask". Det tar ungefär 6 månader till innan man börjar tycka det är konstigt igen. jag vill yxa dig också, liksom.

Den där om stränder och magar.

Hela helgen har vi hängt på stranden och det har känts så fint i hjärtat så fint i magen att bada kasta sig i vågorna, hålla handen och bara hänga, bara vi två. Förutom när han efter lite vin o lite mat går o blir toktrött och liksom inte orkar sitta o prata som vi bör, så då surade jag. För man är ju lite av en kärring ändå. Sen sov vi. Idag är vi hemma och även om vi har finaste lilla huset med finaste lilla trädgården så känns det ändå lite kasst att komma hem. För borta känns ju alltid mer spännande än hemma. Det hjälper dock att han lagar mat nu och allt är överraskning och jag får inte ens gå in i köket. Och luktar gott, det gör det nu.

Te vale

Jag har nu druckit så mkt te att jag har ont i magen och mår lite illa. Det är iaf bättre än hungrig som jag var innan det överdrivna te-intaget påbörjades. Eller hur?

Förtydligande

Alltså, han menade inget ILLA med att kalla mig fet. Det är liksom mer ett konstaterande här. Och smala killar vill ha tjockistjejer. Ändå: härlig kulturkrock.

Du kan vara fet.

P kallas jesus. Jag kallas fet (ibland). Var på the Mall för några veckor sen inne i en ganska flådig inredningsbutik. Peter var någon annanstans så jag strosade omkring själv. En som jobbade där kom fram o kollade om jag behövde hjälp, ni vet, som sig bör i ganska flådiga inredningsbutiker (här följer de för övrigt efter en när man är på deras avdelningar). Jag sa nej. Han fortsatte med att berätta att jag var snygg och att han var smal så han behövde sig en fet kvinna som jag.

Ungefär då kom P tillbaka. Man ba "tack och hej". Funderade på att köpa de tjocka vita dansande porslinskorna innan jag gick därifrån men det hade nog varit att ta i lite. 

din mamma jobbar inte här, det gör eunice.

Alltså, det är ganska värt att ha världens raraste lilla städerska som jobbar bara på vårt kontor fulltid. Fast man blir ju helt förslappad av att aldrig behöva diska sina matlådor, få te levererat, plockar undan efter en o är allmänt rar. I början försökte jag diska min egen kopp men hon gick abrupt mellan och liksom slet den ur mina händer.

Jag kommer bli så himla bortskämd här, silversked som både matas med och diskas o fan vet vad. Tänk tänk tänk om jag behöver börja jobba på ett kontor igen där jag behöver diska (och ens plocka undan!) min egen kopp. Hujedamig osv.

Måndag hela veckan

Kommer till jobbet, kollar mailen, upptäcker hetsigt mail från kund som fått för sig att vi ska lansera sajten imorgon (när den utlovade milstolpen är en demo till dem. För alltså, vem vill lansera en sajt utan att ha sett själv att den funkar? Egentligen?). Kommer ihåg att jag testade det utvecklaren lämnade sist igår och inget var som det borde och utvecklaren nu är på semester och resten av dem är överösta med jobb. Tänkte skit också. Kollade mailen igen och hittade annat mail från kunden vi skulle skickat demo på en feature igår men där featuren "bara inte funkade" online. Svarar inte på något av dem (än). Hittar fler fel på en annan sajt som vi helst skulle vilja få upp innan veckan är slut. Får ett Skypemess om att en tredje liten skitgrej är pushad. Försöker testa. Inget funkar och kollar filerna och han har lagt dem fel. Såklart. i fel folder. Alltså inte i pushandet men utvecklaren. Och han har ledigt idag. Göra om göra rätt försöka hitta alla referenser själv. Dö lite.

Klockan är strax efter åtta. Ska vi säga att jag återkommer vid lunch om jag fortfarande kan sitta upp och inte är ett litet hulkande bylte under bordet?

Pulver alltså, i teet.

lyssnar på när kollegorna pratar om varandras te. "Wow, dricker du ibland utan NÅT?!". För alltså, det är ju obligatoriskt och ha lite fuktigt socker och fuktigt mjölkpulver i. Det är ju så himla gott osv.

Palt + solsken = ganska ypperlig kombo.

Det kändes lätt udda att sitta i 30-gradig värme, dricka iskall snaps och äta palt igår. Men ändå, så himla trevligt.

Första middagen med mer än en person hemma i huset igår. Socialt liv alltså, så himla underskattat.