Den där om stränder och magar.

Hela helgen har vi hängt på stranden och det har känts så fint i hjärtat så fint i magen att bada kasta sig i vågorna, hålla handen och bara hänga, bara vi två. Förutom när han efter lite vin o lite mat går o blir toktrött och liksom inte orkar sitta o prata som vi bör, så då surade jag. För man är ju lite av en kärring ändå. Sen sov vi. Idag är vi hemma och även om vi har finaste lilla huset med finaste lilla trädgården så känns det ändå lite kasst att komma hem. För borta känns ju alltid mer spännande än hemma. Det hjälper dock att han lagar mat nu och allt är överraskning och jag får inte ens gå in i köket. Och luktar gott, det gör det nu.