Det går bra nu, vinden har vänt.

Bra grejer så här en vanlig tisdag:

• Hinner skicka ut sjuttioelva grejer till kunder på projekt jag måste rodda i veckan (en anställd på semester) och liksom ligger PÅ, trots att jag har sjuttioelva egna projekt. 
• Kollegan S testar precis om en sajt som gett oss (mig) lätt panikångest och hennes första reaktion är "Wonderful". 
• Vi pushar ut en sajt med rätt fixar i TID. Det är precis hur stort som helst. 
• Vi har bokat helgboende på ett ställe som har galet bra feedback på Tripadvisor. Peppen! 
• Ett annat stort internt projekt som jag roddar verkar gå iaf så pass bra att vi kan leverera på vår del-milstolpe på torsdag. Med allt vi behöver och en liten feature till. 

Nu hoppas vi att mitt 10-möte händer nångång idag så jag hinner göra klart den där specifikationen idag, plus att jag har tid att testa en annan feature på en annan sajt. Hinner jag det ni, då jävlars blir bubbel ikväll. 

what is it you get i don't get

Musiken slog över till Sigur Ros och jag bytte faktiskt inte tillbaka och mitt i det mäktiga kände jag någon slags märklig empowerment. Jag BEHÖVER inte ha det såhär, faktiskt. Frågan bara: hur? Måste få tid en kväll att tänka och planera liksom. När hinner man det?

11 timmar på rad.

I helgen sov vi bebissömn, elva timmar i ett plus en liten kvällstupplur. Kollade på utsikt över halva stan vi bor i, andades frisk luft och hängde vid poolkanten och brände axlarna lite. Pratade med finaste E på skype på söndagkväll och plötsligt kändes allt det dära i Sverige så mkt närmre, så mkt enklare. Ska nog börja med skype-AW med finaste folket. Ta ett glas vin och liksom prata skit sådär som vi brukar göra live, fast nu elektroniskt. Kan behöva det. Skulle nog mest behöva att bonda med folk här, men just nu har jag noll och intet ork till det.

Nu: mer jobb. Snart lunch hoppas jag dock.

Fredagslista v 2.0

• Har druckit shandy vid skrivbordet och tuggat plantainchips. Gött.
• Några projekt till har skitit ihop sig mer än vad jag velat och jag måste jobba imorgon en del (innan lyxhelgen påbörjar, okej?!) men det gör inte så mkt
• Ryggen gör fortfarande ont men har alkohol i systemet *smärtstillande*
• Bryr mig liksom inte

Nu går vi härifrån o går o dricker öl istället, va?

Fredagslista

• Ger en uppgift till en utvecklare o han käftar och skickar sen en kräkssmiley på skype när jag dubbelkollar en grej och bekräftar att han ska göra uppgiften. 
• P sitter hemma och får internet installerat. 
• Jag börjar få svinont i ryggen igen. Borde boka massage, men har fan inte tid.
• Är halva tiden på något vis rädd för att jag får massa skit för mitt jobb bakom min rygg från typ cheferna. Även fast jag vet att det inte är så. Asjobbigt vilket som. 
• Ryggen alltså, aj.
• Projekt som bara sitter fast, blir fellevererade blir bajs. 

Äh orka lista. Orka nåt. 

Hunger och Hillburi, Hillburi och hunger.

Är så hongri att jag smäller av. P gör "lite armhävningar" innan vi kan gå o käka. Dör snart, på riktigt DÖR!

För övrigt, i helgen åker vi hit. Peppen på det alltså, så himla sjukt jäkla trött efter intensiv-jobb-veckan-from-hell.

För övrigt

Fy fuck vad bra Santogold är. Alltså, så galet fint och så galet pepp det håller mig trots kl är åtta o jag borde äta middag.

Jag jobbar, alltså thaiboxar du.

Alltså, det är ju på nåt sätt gött att P är lead developer på mitt största projekt som jag har just nu. Men ändå liksom, när man sitter o skriver specifikationer hemma, är inne i ngt slags flow men kör fast eftersom man har en fråga om en yttepytteliten grej, men man kan ändå inte fråga honom för då blir han "tjurig". Iofs, kan ju ändå inte fråga honom nu eftersom han tränar thaiboxning. Men ÄNDÅ. Vill ju kunna prata om vad jag vill när jag vill *ego*.

Borde ta hänsyn and all that, men det är så himla svårt när man springer runt som en skadeskjuten kyckling hela dagarna på jobbet på möten och släcka bränder och grejer och när man liksom hinner komma ikapp så har mannen bara slutat jobba?!

Note to self: Gör en lista på tio punkter vad jag tänker göra åt min workoholicness. Vill banne mig inte ha tillbaka IBS igen. Oh noes.

Två hållna tummar, stjärnkryss och allt det där.

Det tog bara fyra månader (vi är iofs inte där en), men idag ringde de från Vodafone och sa att de ska installera vårt bredband nästa vecka. Det känns helt sjukt. Sjukt! Det tog ju bara ett par veckor sen vi betalade för dem att ringa. Fatta storheten i detta. Å andra sidan är vi inte där än och som det brukar vara med Ghana: Jag tror det när jag ser det.

Vad hände med the dry season?

Det åskar ute, åskar och öser ner och inne i vardagsrummet sitter en bunt folk o kollar på MMA-galor. Själv sitter jag i matrummet, lyssnar på Santogold, dricker min öl och skriver om min chefs slafsjobb. Ibland är inte livet så himla glamouröst. Typ just nu.

Lite för mkt av det inte-onda.

Tog igårkväll förmodligen några alvedon för mkt och kände mig helt väck. Vandrade omkring i ett töcken och allt var galet obehagligt. Gick och lade mig istället. Kompenserar idag med att inte ta några smärtstillande alls, vilket fungerar förvånansvärt bra typ 80% av tiden. Resterande tid vill jag lite lägga mig ner och självdö en smula. Otur att det inte finns tid med det utan bara plats för jobb, jobb, jobb. Nåväl, det håller ju mig igång och på benen iofs.

Nu: Göra schema. Sen: Testa. Sen: LUNCH! Längtet osv. Kikärtscurry med ris och sen färsk ananas. Gött.

pcos.

Googlar och läser om PCOS. Läser om allt som är fel med mig. Läser om allt jag behöver göra (och har gjort, fast utan resultat) och bara orkar inte. Orkar inte. Är sjukt hormonell och vill bara gråta och hänger inte med, orkar inte. Det är insulinnivåer och ont i hjärtat. Insulinnivåer och ändrad kost och inte kunna äta något och vad hittar man här? Vad hittar man här där liksom hälften av vad man är van vid hemma finns att köpa? När ALLT är kolhydrater och stärkelse och det är vad jag inte kan äta. Att utan det så hänger diabetesrisk och risk att aldrig bli gravid. Jag som inte ivlle bli gravid egentligen, men som nu på nåt sätt vill veta att det går. När vi vill. Jag fryser. Vänta? Jag fryser? Nu går jag och tar tempen.

Söndag.

Det är som det aldrig tar slut. Något gör alltid ont och jag mår illa eller P mår illa eller så är allt liksom bara panik.

Jag mår illa. Har tagit tre eller fyra 500 mg Alvedon idag men de hjälper inte, min mage gör fortfarande ont. Och det är som mensvärk fast mycket, mycket värre och jag undrar inombords om det inte kan vara så att jag fått missfall igen. För även om det är sällan jag får mensvärk så känns det inte såhär. Det försvinner när jag tar värktabletter. Men det spelar ingen roll om jag tar en två nära inpå. Det gör fortfarande ont.

Känner mig inte som mig själv. Vill inte riktigt vara med på något alls just nu. Försöker bara hålla i räcket och hänga med i svängarna, för mer än så orkar jag inte. Orkar inte gasa, eller styra, bara hålla räcket. Men jag borde styra. Borde gasa. Men orken finns inte, ingen styrka i armarna ingenting. Istället sitter jag här, kollar på Breaking bad, öppnar ett worddokument där jag får för mig att jag vill skriva något men skriver ingenting istället.

Jag känner inte igen mig själv.

Det här med att vara på jobbet länge är iaf bättre när man inte är sist kvar.

Sitter fortfarande på jobbet. Är lite trött men värst är att det liksom ömmar något inihelvete i typ knäna och låren. Woot?! P är på väg att hämta mig strax. Orkar inte mer, är trött på hela mänskligheten, allas inkompetens osv. Vill helst lägga mig i en liten hög nånstans o självdö, men måste producera en annons tills imorgon. Lifvet alltså, ibland lite för mkt va?

32 grader.

Och här sitter jag och saknar snö. Känner inte igen mig själv längre.

*glad_tjej_83*

Ska öppna dokumentet som var det sista jag jobbade på innan jag drog hem igår. Går in i senaste dokument och klickar på det översta. Får ett felmeddelande:

Either the file does not exist, you do not have permission, or the file may be in use by another application.

Tänkte okej?! Tur att jag sparade alla tidigare mellanversioner, så det bara är väldigt lite småändringar, de kan jag göra om. INGEN AV DEM ÖPPNAS. utom den första versionen från typ hedenhös, den är kvar.

Härlig start på dagen alltså.

37.5

Det har gått ner nu. Han är fortfarande ämlig och hemma. Vill ligga i soffan bredvid honom och pilla honom i håret och hålla om varma, varma kroppen. Men det får jag ju inte. Har sjutton möten och sjuttioelva grejer att göra däremellan. Ibland alltså gillar jag inte alls det här med att vara karriärkvinna, bara så ni vet.

wednesday day fever.

Lilla P har feber. Han säger att den "känns stabil och ligger stilla nu", även fast den gått upp en halv grad sen jag åkte till jobbet för en timme sen. Lite ont i hjärtegropen o oroar mig för att han fått malaria.

Jag som trodde vi hade varit sjuka nu så det räcker o blir över. Men icke tydligen.

snorfabriken rapporterar

Det är helt sjukt vad mycket snor en liten näsa kan producera. Och hur hela mitt huvud luddar upp såfort jag blir täppt, det är som inget blod kommer fram då eftersom snoret tar över alla ådror.

Dock: så himla skönt att vara tillbaka på jobbet, klappa på datorn och liksom GÖRA något. Plus att man på kvällarna får åka hem, skräpa hemma och inte prata med någon och liksom somna i soffan klockan 20.30.

Älska att vara pensionär. Älska att ha mitt liv tillbaka. Älskar min familj, men alltså, 2,5 veckor är lite mkt. Särskilt när man är sjuk och morsan ba springer runt som en yr höna o ylar "lunginflammation, lunginflammation!"

- - - - - - - - - - -

Uppdatering: Alltså min morsa springer inte. Men hon + hennes väninna hade många tillfällen som typ förlöpte såhär: öm blick, följt av hand på axeln, följt av "Du måste TA HAND OM DIG", följt av mig som svarar "det gör jag, ju", följt av de som skakar på huvudet och svarar "det gör du ju inte! Du måste verkligen KOLLA det där, det LÅTER VERKLIGEN som lunginflammation!" osv osv i all oändlighet.

ogött

sjuk igen. sjuk halva helgen trots myshäng på finställe efter stranden. iofs, bästa sättet att få mig temporärt frisk: stå o kolla på havssköldpaddor som liksom hängde i vattnet utanför vårt hus i några timmar på måndagen. sjukt koolt och sjukt vad lite sjuk jag kände mig precis just då. dagen efter (när vi åker 7 timmar bil hem och papi o mammas vän pratade pratade pratade och sjöng (!!!) och jag låg intryckt hörnet i baksätet o bara ville sova): hur sjuk som helst. dagen efter det: sjuk och hemma från jobbet. idag är jag fortfarande sjuk men pallar inte vara hemma o höra hur mamma pratar om att jag kommer få lunginflammation. hade det för två år sen. är inte ens i NÄRHETEN av så sjuk nu som då. lite slemhosta bara liksom.
nu: hetsjobb innan jag går hem och typ självdör lite i soffan (när föräldrarna är ute på äventyr och inte tjatar om min närstående död). fest!

känner mig som en urvriden skurtrasa

tänkte gå tidigt från jobbet, men det är bara att glömma. orken alltså, den är ngn helt annanstans än här just nu.

60 buggar och ingen tid.

Jag har blivit chef. Jag vet inte riktigt hur det hände, men nu sitter jag här, sådär 24 år efter att jag deklarerade det som min barndröm första gången. Chef alltså. Vet inte om jag gillar det längre. För nu sitter jag här och ska planera in jobb för en två tre fyra fem sex sju personer, och allt jag får veta om alla projekt är ungeför det här: 0.

Börjar känna lätt agg mot min gamla chef som är rar o snäll o rätt vettig o så, men som just nu levererar just ingenting till mig så jag kan planera, som tar mina utvecklare ifrån mig och sätter dem på egna arbetsuppgifter o underminerar hela min position.

Och P är så ledsen och trött och stressad hela tiden och jag vet inte vad jag ska göra. Och mina föräldrar är här och de är överallt och alla behöver handhållning på jobbet, och rara fina Patricia som panikbott hos oss i en vecka kommer åka hem nästa onsdag och det känns jobbigt, för hon gör mig så glad. Dessutom har jag skavt bort lite nagellack.

Vi bytte iaf olja i bilen imorse och jag fick en god tonfiskmacka till lunch. Happiness över de små sakerna i tillvaron osv.

Snörvel.

Det är så mkt snor i näsan och så mkt att göra på jobbet. Plus att både mami och papi är här. Plus att alla våra vänner här fått för sig att de ska vara i stan och hänga med oss precis just den här veckan.

Mao, det är lite mycket just nu. Ingen tid att blogga då all extra tid går åt till att snyta sig.