Jag har blivit chef. Jag vet inte riktigt hur det hände, men nu sitter jag här, sådär 24 år efter att jag deklarerade det som min barndröm första gången. Chef alltså. Vet inte om jag gillar det längre. För nu sitter jag här och ska planera in jobb för en två tre fyra fem sex sju personer, och allt jag får veta om alla projekt är ungeför det här: 0.
Börjar känna lätt agg mot min gamla chef som är rar o snäll o rätt vettig o så, men som just nu levererar just ingenting till mig så jag kan planera, som tar mina utvecklare ifrån mig och sätter dem på egna arbetsuppgifter o underminerar hela min position.
Och P är så ledsen och trött och stressad hela tiden och jag vet inte vad jag ska göra. Och mina föräldrar är här och de är överallt och alla behöver handhållning på jobbet, och rara fina Patricia som panikbott hos oss i en vecka kommer åka hem nästa onsdag och det känns jobbigt, för hon gör mig så glad. Dessutom har jag skavt bort lite nagellack.
Vi bytte iaf olja i bilen imorse och jag fick en god tonfiskmacka till lunch. Happiness över de små sakerna i tillvaron osv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar