now you be nice to me, then i´ll be nice to you

varje vår/försommar, eller tja, när det är grönt börjar jag alltid göra hoppsasteg när jag går. eller alltså, jag hoppsar inte istället för att gå, jag liksom kryddar min gång med ett random hoppsasteg. när ingen ser (eller när bara femåringar ser, de förstår).

jag lyssnar alltid på samma typ av musik (igår hoppsade jag till maia hirasawa - crackers, igen till mattis and maia och igen till and i found this boy) och får lite ångest över att jag har noll musikalitet och varför kan inte jag också få kunna göra musik eller sjunga eller något åtminstone.

normalt brukar det sluta med att jag går hem och har världens pysselfest, eller sitter och gör storslagna (nåväl, iaf i mitt huvud) illustrationer eller så.

igår gick jag hem, la pussel och slökollade på lost.
jag känner mig lite begränsad i min kreativitet och så kan vi ju inte ha det. jag måste lära mig bli kreativ igen, lära mig göra det på de få timmar jag har hemma om kvällarna på de få kvällar jag har ledigt.

• steg 1: utrymme
  jag måste göra det lätt att börja pyssla. om jag måste städa undan, plocka fram alla grejer, sortera innan - då kommer det aldrig hända. ever! här ska skapas en rejäl arbetsbänk. med smarta ställen för allt pyssel vilket leder mig till
• steg 2: ordning
  allt måste sorteras, ordnas. dvs mina pyssellådor måste struktureras upp OCH (icke att förglömma för detta är superviktigt) läggas så att de är lättillgängliga.

okej. det räcker för nu. skapa era kreativa hotspots med mig! come on everybody!