blinkande ljus klockan kvart över fem.

jag läser ikapp gamla inlägg i bloggreadern och kommer över den här. och jag blir alldeles avundsjuk och alldeles till mig ledsen och besviken att jag inte har det där. tills jag inser att det är nu, just nu jag ska få allt det där. och istället för att vara alldeles kär i min nya stad, ha vänner överallt, så åker jag allra helst hem till huset, sitter med dattan och gör typ... inget?! och är helt handfallen. och om vi flyttar ngn annanstans efter det här, jamen då är vi redan för gamla, inga vinglande promenader hem mitt i natten i duggregn, inga små barer, ingenting. vad är det då? är det familjebildning och strukturerade liv? när hände det här? jag hinner inte med.