jag är hungrig. igen.
sitter på jobbet och är oinspirerad. OINSPIRERAD.
tar fram färgkoder.
angstar om pms-färger.
funderar på teckensnitt.
jag tycker iofs det här är ganska kul.
men seriöst, vafan, det är rutin.
och ibland känns det som om det inte räcker till det aldrig räcker till jag sitter kvar i duktiga-flicka-komplexen. och jag läser bloggar och känner att alla andra är mer begåvade har åstadkommit mer gjort mer förverkligat sig mer jag känner mig som en sell-out som en sell-out som inte har några pengar men som.
ibland får jag för mig att jag saknar för ett år sen när jag kände att jag levde.
det är som om jag har förträngt mina panikångestattacker och att aldrig våga blunda i duschen och tvätta bort sminket på ena ögat i taget förträngt känslan av att sitta ensam och inte känna sig hemma i något förträngt osäkerheten och klumparna och gråten och supandet allt detta supande som nån jävla flykt som nån jävla grej för att slippa tänka supande och bekräftelsebehov behöva veta att någon vill ha mig någon kommer vilja ha mig även efter det här.
jag saknar det inte.
jag är bara inte van vid lycka. och komplett trygghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar