På söndag kommer vår ena katt inte finnas mer. Det är så himla sorgligt. Pratade med mamma i telefon igår som berättade det för mig. Fem minuter senare gick strömmen och där satt jag o grät i mörkret. Och jobbet jag skulle gjort på kvällen kunde jag inte göra vare sig jag hade velat eller inte. Kommer till jobbet och spenderar de två första timmarna med att släcka brandhärder och hinner typ inte göra något. Får spänningsvärk i nacken och kan knappt sitta med huvudet rakt. Ikväll ska vi säga upp lilla finaste huset och än är inget nytt klart. Så livet är så planerat fram till sista juli och sen är allting helt tomt mörkt och oklart. Jag tycker inte om att vara oplanerad.
Jag har iaf min fredagsfina klänning på mig idag. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar