nio dagar senare

jag vet inte vad det är men av ngn anledning går jag runt och snäser.
jag blir sur och irriterad och det är som värsta pms:en som bara slår in när någon är aningen aningen jobbig.

som katterna. igår blev jag arg, arg på lillkitsen för att hon var ivägen för att hon var all over the place o försökte (som vanligt) käka upp/leka med storkitsens mat. hon gör ju så? hon är ju sån? det är ju inte SÅ illa? men istället blir jag arg, lyfter upp henne och skäller lite (fast inte så högljutt. mer bara med arg röst. still crappy dock!)

och när jag o pietro skulle på bio i tisdags o skulle dra o käka sushi innan, går 20 meter för långt förbi stället (som är så inihelvede anonymt på ngt vis) och han säger "men alltså, bah, det skulle ju vara här!" när han har letat fram stället o borde ha koll på kartan men jag ändå får leda vägen. och jag blir sur. SUR med versaler. SOM OM DET SKULLE VARA HELA VÄRLDEN ATT GÅ FÖR LÅNGT 20 METER OCH SOM OM DET SKA VARA SÅ JÄVLA VIKTIGT OM VEM SOM LEDER OCH VEM SOM KOMMER PÅ DE DÄR 20 METRARNA!

och jag funderar på varför, varför i helskotta är det så här. jag tar i de bästa knepen terapeuten satte i mig och tänker tänker tänker tills det knakar.
resultat:
typ 1 träff.

crappy resultat.

jag har för lite tid. för mkt saker o för lite tid att göra det på.
för lite tid att träffa pietro. o göra TREVLIGA saker utom att städa o sova.
jag behöver mer tid för häng hemma.
jag behöver FÅ ORDNING hemma. så jag inte får angst för att inget är på plats för att INGET HAR NÅN PLATS. (hur ska vi göra med vardagsrummet? det är JUMBO. bara köket är okey. och sovrummet. resten - det ger mig lite magont)

ordning. struktur. tid.
9-dagarsvecka röstar jag för.
amen!