19 september 2007

oh dear

det är som om ngn spelar mig ett spratt o kör stora delar av höstskivan c skickade till mig en gång i tiden på chelsea.
det är som jag återupplever mina cykelturer hem från uni o kände mig lugn och glad och fri. på cykeln. inte annars. för det var en crappy höst, det var en crappy höst och ett crappy år och det var en skiva som var helt otroligt bra och gjorde mig helt otroligt glad.

det var ganska många år sedan nu.

jag ringde c häromdan. bara sådär, liksom. behövde någon vid en dator och ingen annan var tillgänglig o jag vågade inte riktigt för vad skulle jag ha för rätt att ringa bara sådär uppcohner en dag efter att vi endast pratat sporadiskt i flera år. ett och ett halvt. och vart tyst i långa perioder. (jag vet att det är mitt fel. att jag var ett as. jag vet det. det är inget jag är stolt över, eller vill flasha med. men mitt beteende då var inte hur jag är normalt. det var onormala omständigheter och allt var fel och huvudet var snurrsnurrsnurrsnurrat. fast varför skriver jag det här? c läser förmodligen inte ens, så ändå)
jag ringde och han svarade och det var konstigt att höra hans röst. och han var inte arg (fast jag tror inte han är kapabel att bli arg) och det var ändå konstigt och krystat så som det alltid är (alltid? vaddå alltid?)

vi pratade lite. och jag är på något vis rädd för att berätta hur bra det är nu. jag vet inte varför, men jag är det. jag vet inte vad som skrämmer mig. att det är på ngt vis orättvist? fast han kan väl må lika bra, vad vet jag om det egentligen?

jag minns när det fanns långt rött hår med i bilden (längre än mitt!) och min brorsas kompisar kallade honom för vikingen. jag var 16. eller 17? jag minns inte. och han var vän och trygghet och nog det närmsta någonsin.
och jag minns nog när vi var på mettan och drack zlatan och f badade och jag tog snapshots och när vi bakade pepparkakor med sagan om ringen-tema och jag minns när jag satt i soffan och vi pratade jobb och jag minns när jag inte pallade med längre och han tog det, han stödde och hjälpte och sa 'jag gör det' och jag vet att han är en sån som man kan lita på. som alltid gör det han säger.

det borde finnas fler såna.
och man borde få ha dem kvar.
ordentligt kvar.

Inga kommentarer: