alltså, seriöst. livspussel? varför börjar jag tänka på det? eller iofs, jag har aldrig tänkt på något jävla pussel (förutom över jul när vi de fakto lägger pussel i min familj och dricker vin till det. åh, vin. mmm) i livet. eller livet som pussel. men nu gör jag det. för ALLT är ett projekt här. seriöst, handla, det är en kväll. poof, ba borta! träna? ja, men glöm inte att det där med att träna på vägen hem är bara att glömma, du måste ta en taxi o förhandla om priset o sitta fast på kanda highway. tröttman i det, alltså. jag vill inte ha projekt, jag vill ha en ica-affär på vägen hem och ett gym 10 min från jobbet/hemmet eller nåt sånt. och liksom restauranger i närheten som serverar ANNAT än ris/friedrice/jollofrice och kyckling/kött/torkad fisk.
alltså stockholmska restauranger. gnuuhuhuueheh (= salivering. seriöst. tänk typ en söndagslunch på chutney, eller brunch på mose backe, eller oh oh oh! tzay på koh pangan, och en fin jävla fiskbit på vilket random ställe som helst). och att kunna beställa ett husets glas vin o veta att det inte smakar som ngt som stått framme i solen typ 4 år och sen hällts tre kar socker i.
men det är fortfarande varmt här. det trumfar allt, lätt, fortfarande. mat, det får jag väl lära mig att laga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar