tröttma

alltså, PEPPEN inför att spendera typ HELA sin lediga dag med att vänta på en busstation. jag ska ALDRIG (and i repeat, ALLRI!) åka med STC buses igen. vi har bestämt att förkortningen måste stå för Shitty Transport Company. Alltså, SJ, SL, kom tillbaka, ni är förlåtna ALLT! jag har aldrig älskat svensk trafik som jag gjorde i fredags. i korthet:

08.00 dyker vi upp vi bussterminalen. bussen ska inte gå förrän vid 10, men vi är där i god tid för när våra besökande vänner försökte ta samma buss några dagar tidigare hade den redan gått när de kom dit (klockan var då 9.15). således, vi köper våra biljetter, slår oss ner, börjar läsa.

klockan blir tio. ingen buss syns till. lite försening tänker vi o tar det piano.

klockan blir tolvtretti. nu börjar man bli irriterad. sedan vi kom dit vid klockan åtta har INGEN buss stannat eller åkt från terminalen. ingen. det är helt galet. nu börjar vi tappa tålamodet. börjar diskutera alternativ. går och frågar the supervisor när bussen kommer "any moment now". vi ba "okej, låtom oss vänta ett tag till". vi väntar alldeles för länge.

när vi klockan 14 känner att nu, nu har vi suttit här i 6 fugging jävla timmar, man får NOLL info, ingen vet ngt, alla säger olika, nu ORKAR vi inte. nu går vi o kräver pengarna tillbaka o tar en jävla livsfarlig tro-tro eller ngt .vi går till supervisorn igen, frågar en sista gång (jag låter tjurig o frågar upprepade gånger, hon blir lite sur på mig). då står busshelvetet strax utanför området och blir tvättad. på utsidan.

alltså, det är ju SJUKT viktigt att bussen är ren o fin på utsidan innan man kör iväg med folk som väntat i 6 timmar. asviktigt.

14.30 har vi kommit iväg, vi har plats, allt känns ganska bra. hinner åka i ungefär en timme. sedan dör bussen. kamrem gissar P, jag gissar ngn jävla gummi-mockagäng. de har typ sjuttioelva extra med sig, men efter 20 min meckande orkar vi inte vänta längre. vi hoppar av den döda bussen och springer över till en tro-tro över gatan. de har precis två platser kvar.

klockan 22.14 kommer vi fram till strand-jävla-stället som ligger MITT i ingenstans. skämtar inte, det är helt ute i bushen, typ i regnskog. asfint. enda jobbiga: bara ström några timmar på kvällen, sen; inget ljus, ingen fläkt, sepevarmt i hyddan. men vattnet var fint o stranden såg ut som en åttiotalsplansch.

idag åkte vi hem. vi försökte oss inte på shitty-bussarna (tur för oss!) och kom hem nästan i hyfsad tid. och nu ska jag typ gå o dö stora trötthetsdöden. fast först ska jag duscha. herrejävlars vad gött det ska bli. tänk alltså, inte mer sand i håret o salt överallt o ständigt denna kladdighet på huden som saltvatten+sandstrandsboende gör med en. alltså, det är gött and all that, men jag är lite mätt på det just nu. himla tur att jag inte ska tillbaka till ngn strand förrän om två veckor. stadsliv, renhet, here we come!