det var över ett år sedan jag skrev här sist. sedan hösten sambloggar jag med min kille (make! förlåt, make! hatar det ordet iofs) och det är ju inte samma sak. och där läser mamma (so what iofs) och moster och gamla kollegor och nya kollegor och fan och hans moster, och då kan man ju inte bara kaskadkräkas ord när man behöver.
typ nu.
så jag återupplivar den här bloggen. ingen mun-mot-mun (har hört att det ändå är ineffektivt) utan med förbenat kraftiga upprepade tryck mot bröstet. boom-boom-boom osv. sådärja.
vi har flyttat. det är skitkonstigt att bo i en helt ny stad, i ett helt nytt land i en helt ny kontinent. för det mesta är det fina fisken osv, just nu är det lite uppochner. saknar vänner, saknar ringa ett telefonsamtal gå och ta ett glas vin. älskar fortfarande att vi kan dra till stranden och hänga en hel helg, när vi vill, hela året om. hatar att inte kunna gå på begravning som känns så viktig. kan man skypa in på det? hatar att tjäna mindre än minsta missen nånstans men älskar mitt jobb ändå. fast inte idag, fast överlag.
åh. vi får ta en sak i taget, så reder vi ut det här barn. det ska re sig. det KOMMER re sig. för jag fryser inte, jag är brun (!! men inte om bena... de där förbannade benen..), har kewl på jobbet och har världens bästa kille. och snart ska jag (kanske) börja boxas. det är ju också spex.
åh! osammanhängande text! nu känner jag mig som mig själv igen. gött. åter till jobbet. hörs snart igen, folks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar